Maréelle et voisines
Klick klack..
Radhaus hälsar Godmorgon
Eloise
Apelsinsolens ljus sprider sig inne i huset intill. Lockarna på den roströda kudden krullar sig en aning.
Utanför fortsätter fjäderbollen koda i björken. Hon är nog tvärvaken där på andra sidan tapeten, tänker hon.
Körsbär skulle smaka idag, och en hyfsat senapsorange fabrik.
Hon öppnar den lilla lådan bredvid sängen, tar med fingertopparna en stund.
shuuuup. puuuuuuuuuuuuuuuuuh. mmm, körsbärsvejp.
Där, på det roströda linnet, ligger hon och gnisslar på tårna ett tag.
Sedan är hon redo för en ny dag.
Maj 2025
Södra Frankrike
Svetlana
Hon vaknar av sig själv ur en alldeles korvig mardröm. Snajp! Bilden av en rosa glansig porslinsgris i kras sitter fortfarande kvar på näthinnan. Innan hon ens hunnit vakna, sitter hon upp i sängen och försöker med alla sina makter att räkna sina älskade porslinsgrisar. Det är svårt - för solen har ännu inte rest sig. Men hon tar hjälp av sina ögonfransar. Och hon kan genast slappna av en smula. Alla är där. Mittemot hennes tår. Nu är det dags att invänta morgonen.
Det finns ingen morgon,
om hon inte står där,
och ser till att solen går opp.
Roudriga
Ty, det var som det sökte en nästan.
Hörnens knäppande rör i hennes tak förgick ej att undgå.
Hur tar man sig upp nu? När morgorensolens värmande kraft försatts på sin spets i detta ofrivillga 3 minuter förtidigt uppvaknande.
De påminde om det bullrande ljud från en sjungande sopbil som en gång väckte henne ur en lummig och varm dröm i Nazca.
Men då kunde hon titta ut ur sitt peruanska lilla röda fönster och mötas av två glada sopgubbar.
Och här låg hon nu, like a sausage.
Visste, att det knäppande oljudet inte hade ett ansikte. Skulle hon bara sticka igen?
Maréelle
Hon vaknade med känslan av att vara inuti ett blåmärke. Mitt i bruset och bubblandet. Som ett hav utav skummande vemod.
Saken är den att hon gillar det. Det är sött och friskt där inne. - Inne i skyddet av det en skall skydda sig ifrån. Och hon är fisk-stimmets drottning. Problemet är bara att hon inte gillar fisk. Eller nagellack.
Fåglarna har lämnat hennes kalufs för att väcka grannarna. Det märker hon tvärt - för det är ingen klo som smeker hennes ljusa bryn längre. Det är perfekt. Då hinner hon checka sina must do lists medans den gröne, röde å svarte gnuggar sömnen ur ögonen.
Hon reser sig upp ur den rymdblå, prassliga tältsängen. Upp på sina bara fossingar. Sedan slår hon sig ner igen. Sedan tar hon sats. Upp i livet - ut ur blåmärket. Ut ur smärtan in i lidandet.
Maréelle et voisines
LA MARÉE - SLUTUTSTÄLLING 2025, ÉCOLE DE MONT COTTON
PRINTED ON CANON MATT (21 × 29,7 CM)
CENTRE D’ART RHODANIEN SAINT MAUR, BAGNOLS-SUR-CÈZE
MAJ 2025